Hej nu är vi hemma igen. Det var en vecka som innehöll mycket. Vi hade kanonväder och massor av snö, sol och 10grader varmt vissa dagar. Det var ett tag sedan jag åkte slalom och det kändes väldigt läskigt med det mesta
hi hi. Att åka stora liften uppe över grantopparna gav en nära döden upplevelse kan jag säga.
Syrran ville ha med mig upp till toppstugan som ligger allra högst upp på toppen. Visst tänkte jag, det var ju inte nån stor
grej att åka sådär högt när man var yngre. Nu kände jag mest dödsångest och försökte tänka på annat hela vägen upp. När vi nått toppen så kändes benen som
gele. Nu skulle vi in på det mysiga
fiket/
resturangen för att kolla in den otroliga utsikten och avnjuta en kall cider och en stor chokladboll.
Nja njuta fullt ut kunde jag väl inte riktigt göra för tankarna på hur jag skulle ta mig ner till marken där nere
snurrade lite i huvudet. Det blev röda backar ned och det gick bra för att vara så längesedan.
Jag hade
endå bestämt mig för att, nej nån mer resa till toppstugan med den där liften skulle det nog aldrig mer bli . Nästa dag så busade vi med ungarna och åkte inga skidor vi vuxna. Det blev nästa dag och
syrran var laddad för nu längtade hon ut till backarna igen. Jag kände mig lite tveksam eftersom pjäxorna jag lånat av en kompis var trånga och gjorde att skidåkningen inte blev så rolig, och sen så var det ju så läskigt med den stora liften som
syrran skulle åka för att komma till de större backarna och den där toppstugan. När jag nästan bestämt mig för att ha en till busa med barnen dag och bara åka i småbackarna med barnen, så ändrade jag mig plötsligt! visst skulle det vara gott med lite fika tänkte jag? Om ni sett kakfaten däruppe på toppstugan så skulle ni förstå. På med trånga pjäxorna, upp i den farliga liften på
skakiga ben.
Syrran och jag skrattade mellan ångest attackerna på väg mot toppen, tänk vad man väljer att gå igenom för att få lite gott fika och en lugn avkoppling utan barn och sambo
hi hi. Den här gången blev det
wienerbröd och cider, när jag druckit upp den ena så beställde
syrran in en till (hon tänkte nog att jag skulle ta mig ner lättare då om jag var lite avslappnad=) hon hade rätt för hej vad det gick på min lilla resa från toppen.
Kan
meddela att sista kvällen, när vi skulle mysa med god mat och
letsdance så blev jag och sambon magsjuka!!!! kan säga att det var inte trevligt att springa upp och ned från en våningsäng en hel natt för att kräkas stup i ett. Roligt för de andra 8 i stugan som fick lyssna på mina spyattacker . Ska försöka minnas denna semester med det roliga som var och försöka glömma det sista. Nej nu är jag trött på snö och vill ha vår och sol på mina kinder! //Johanna
Toppstugan med de härliga fikat kan ni se en liten skymt av om ni förstorar bilden